Var är nollvisionen för våld mot kvinnor? frågar över 40 kvinnojourer i ETC

11 mördade kvinnor på tre månader. Majoriteten misstänks ha mördats av någon närstående. Var är ramaskriet och politikernas förslag på åtgärder? Var är nollvisionen för våld mot kvinnor, och var finns motsvarande ekonomiska resurser som just nu dedikeras till att motverka gängkriminalitet?

Enligt statistiken kommer ytterligare 14 kvinnor mördas i år. Att förebygga våld i nära relation, och att hjälpa den som är utsatt att lämna relationen, måste prioriteras. Istället för att säkerställa att det fysiska våldet aldrig inträffar genom förebyggande insatser, har vi accepterat att våld mot kvinnor, och mord av kvinnor, är oundvikligt i Sverige.

Politikernas fokus de senaste åren har varit på polisiära och juridiska insatser så som fotboja, hårdare straff och mer pengar till polisen. Det är nog så viktigt, men utgångspunkten i det perspektivet är att våldet redan inträffat, och att det kommer fortsätta ske. I det perspektivet fokuserar politikerna på att hantera våldet när det inträffar, snarare än att förhindra att det händer från första början.

Fysiskt våld sker inte i ett vakuum. Grovt fysiskt våld, och efterföljande mord, har oftast förekommits av psykiskt-, ekonomisk/materiellt- och sexuellt våld, och hot, kontroll och förtryck som eskalerat över tid. För många av de som söker stöd hos oss är det psykiska våldet, kränkningarna och nedbrytningen ofta svårare. De psykiska effekterna av våldet finns ofta också kvar långt efter att blåmärkena bleknat.

Vi vet att det är långt fler som utsätts för de andra typerna av våld än av fysiskt våld, och vi vet att de olika typerna av våld ofta är en del av eskaleringen till grovt fysiskt våld. Trots det tar inte samhället det osynliga våldet på allvar, och det sätter sällan in förebyggande insatser innan det fysiska våldet är ett faktum.

Det blir allt svårare att få skyddat boende idag. Socialtjänsthandläggare vittnar om ekonomiska åtstramningar. Samtidigt ser vi en ökning av vinstdrivande skyddade boenden som ofta tar långt  mer betalt som de ideella jourerna. Det är ju självklart att kommunernas pengar då inte kommer räcka till att erbjuda skyddat boende till alla som behöver skyddas.

Samtidigt som det förebyggande arbetet kostar mer än de polisiära och juridiska insatser som föreslås, visar forskning och sammanställningar att våldet kostar samhället enorma summor även långt efter att våldet inträffat. För de som utsatts för våld är kostnaderna ännu större då konsekvenserna kan bli livslånga genom till exempel långvariga fysiska och psykiska men, sjukskrivning och arbetslöshet. Detsamma gäller ofta för de barn som upplevt och bevittnat våldet. De ekonomiska vinsterna med ett välfungerande förebyggande arbete är därför avgörande för såväl oss som samhälle, som för de som utsatts för våld i nära relation och deras barn.

Ett självständigt liv fritt från våld är en grundläggande rättighet. Tyvärr är det inte verkligheten i Sverige idag. Det är verkligen dags att ändra det nu. 

Vi ser det som absolut nödvändigt att

• samhället börjar ta psykiskt-, ekonomiskt/materiellt- och sexuellt våld på allvar och erbjuder skydd och stöd i form av till exempel ekonomiskt bistånd, hjälp med boende och andra konkreta insatser för att stötta personer som vill lämna en destruktiv relation även innan det fysiska våldet har inträffat.
• kommunerna säkerställer att det finns ekonomiska resurser till att kunna erbjuda och tillhandahålla skyddat boende till alla som behöver.
• individuellt, behovsanpassat och långsiktigt stöd till personer som är, eller har varit utsatta för våld i nära relation blir norm och en del av samhällets insatser.